Sammanfattning del 4 SISTA

Waris avslöjar för läsaren en modevärld som beskrivs som farlig. Modevärlden inte ett bra val för personer utan självförtroende. Designers kan kritisera kvinnors kroppar, och kvinnorna i boken vill göra allt för sin karriär. Det här problemet dyker också upp i Waris liv. En fotograf eller stylist ropar: ”Vad har hänt med dina fötter?! Varför har du fullt med fula, svarta märken på dem”?

Efter denna situation ville hon operera sina ben som är ”en påminnelse om hennes barndom då hon under fjorton års tid alltid gick barforta”

Idag känner sig hon mycket nöjd med att hon inte kom överens med läkare. Läkaren sa att i hennes ålder (28) är det inte möjligt att operera.

Den underbara världen är inte för alla, men om någon bestämmer sig, som Waris gjorde, att acceptera sina svagheter och inte ge upp, kan personen nå sitt mål.

Nästa steg är en lycklig stund i Waris liv med sin mor i Somalia. Med hjälp av ett filmteam från BBC återvänder hon till Somalia för att skapa en dokumentärfilm om sitt liv.

Medan hon jobbar i NY träffar hon sitt barns pappa, musikern Dana. Efter lyckliga stunder blir det dags att kämpa igen mot sin man, Nigel.  Hon vill ha skilsmässa, men hennes psykopatiska man skapar mycket problem. Han vill ha ”ersättning” för alla Waris skulder. När hon är gravid med Dana kommer hon för ett möte med Nigel. Han dödar henne nästan i bilen men till slut släpper han Waris fri.

Efter så många tragiska erfarenheter i sitt liv bestämmer hon sig för att berätta sin somaliska hemlighet för alla, i tidningen ”Marie Claire”.

Artikeln provocerar läsare till diskussion och Waris börjar sitt jobb som ambassadör för Afrikas kvinnor.

”Att få arbeta för FN är en fantastisk dröm som har gått i uppfyllelse, en dröm som har varit så stor att jag aldrig vågat drömma den.”

Hon kämpar för kvinnors skull:

”Jag vill se dem bli starkare, inte svagare… jag önskar att dagen kommer då ingen kvinna ska behöva uppleva denna smärta.

Waris accepterar sitt liv med lyckliga stunder och dramatiska ögonblick:

”Trots min ilska över vad som gjordes mot mig, anklagar jag inte mina föräldrar”

Detta är sista delen av sammanfattningen ” En blomma i Afrikas öken”, men det finns 2 delar till:

”Ökenblomman återvänder”, ”Smärtans barn”.